Kategorier
Inlägg

Istället för att dela diskmaskintabletter – mina 15 bästa spartips

Det surras på twitter om sparade kronor om man delar sina diskmaskintabletter itu. Även teknikern från Electrolux som var hemma hos oss förra året rekommenderade detta då det tydligen ska slita mindre på maskinen. Men min erfarenhet är att detta fungerar dåligt. Disken kommer ut med en slags fetthinna som luktar illa och man känner att det inte blir riktigt rent. Kanske funkar det för de som noggrant sköljer allt innan de diskar?

Här kommer istället 15 bättre tips på sparad krona i hushållet som vi använder oss av flitigt. Det jag gillar med dessa saker är att de inte på något sätt gör att livet känns mer snålt, det handlar inte om att vända på kronor och försaka det man gillar i livet utan att bara tänka smartare och i många fall mer hållbart.

  1. Sluta köpa nya diskborstar, koka den istället med jämna mellanrum. Den blir som ny och alla bakterier dör. Häll i en droppe handdiskmedel också för bättre effekt. Mellan varven lägger vi den också i diskmaskinen vilket även det gör susen. Jag läste om en diskborste som är närmast outslitbar som finns på Granngården. Vi har inte köpt denna ännu, men den dagen vår vanliga diskborste gett upp om något år efter regelbundna kokningar så köper vi garanterat en sån. Poängen här är att även helt vanliga diskborstar från ICA klarar att kokas. Du sparar kanske framförallt på miljön här genom att du minskar ditt slit och släng av plast.
  2. Samma med tandborsten, koka den regelbundet! Alla bakterier dör garanterat i kokande vatten och du kan minst fyrdubbla livslängden på din tandborste. Funkar även på borsthuvuden på elektriska tandborstar. Du sparar några hundra om året.
  3. Skippa tandvårdsförsäkringen och var noga med dina tänder istället. Det lär löna sig om du inte har den absolut billigaste premien på försäkringen. Du behåller ändå både tandvårdsbidrag och högkostnadsskydd oavsett försäkring eller inte. Köp tandtråd och/eller tandbyglar och använd dem dagligen innan tandborstningen. Du sparar sannolikt någon tusenlapp om året med detta tips.
  4. Köp tvättbara kökstrasor och tvätta i 90°. Vi köper aldrig engångstrasor längre utan använder samma microfibertrasor år efter år. Våra är nu minst fem år gamla och funkar fortfarande lika bra som när vi köpte dem. Vi brukar ha ca 5 st i rotation så vi kan byta till en ren varannan dag, sen slänger vi in dem i tvättmaskinen i snabbprogrammet med en nypa tvättmedel när alla är smutsiga.
  5. Tvätta inte alla kläder efter en användning. En skjorta, tröja eller ett par jeans behöver inte tvättas så fort de använts en gång om du inte svettas och de därför luktar illa. Det går oftast bra att hänga kläder på luftning och använda dem igen några gånger. Särskilt ull kan du använda säkert tio gånger innan du behöver tvätta. Undantagen är givetvis strumpor, underkläder och träningskläder. Du sparar pengar genom att kläderna slits mindre, plus att du gör en insats för miljön.
  6. Köp inte mer kläder än du behöver. Om du är som snittpersonen använder du bara en femtedel av garderoben regelbundet. Resten hänger och samlar damm och garderobslukt. Här kan du spara tusenlappar på att verkligen tänka igenom vilka kläder du verkligen behöver och vill ha på dig regelbundet. Köp hellre en snygg märkesjacka istället för fyra varav tre av dem mest blir hängandes på en galge.
  7. Se över dina mobil- och bredbandsabonmemang. De flesta operatörer kör med fulknep där de inte sänker priset för dig även om de erbjuder ett lägre pris för nya kunder. Många erbjuder dessutom halva priset de första månaderna. Använd jämförelsesajter som bredbandsval.se för att hitta bättre erbjudanden. Du kan spara tusenlappar om året på att hoppa mellan operatörer.
  8. Klipp dig själv! Detta är ett mer avancerat tips som kanske inte funkar på alla, men själv har jag betalat 500 kr för en bra hårtrimmer som gör att jag nästan aldrig behöver gå till en frisör. Och då har jag ändå en hyfsat ”snygg” frisyr som kräver en del finess för att få till. Detta sparar jag ca 3000 kr om året på. Om du inte är redo att ge dig på ditt eget hår så prova med dina barn åtminstone. Det är lättare än man tror och det går ju alltid att gå till frisören om man misslyckas någon gång. 😂
  9. Ta med dig en kasse eller väska när du handlar mat istället för att köpa engångskassar. Detta är som mycket annat även bra för miljon, men du sparar faktiskt ca 3 kr för varje gång du handlar. Det blir ca 500 kr om året i sparade kronor.
  10. Växla mellan Netflix, HBO och andra abonnemang istället för att betala för alla samtidigt. (Eller prenumerera inte alls.) Min fru gillar att titta på tv-serier och så även våra två barn. Men det finns ingen anledning att ha både Netflix och HBO samtidigt. Det går utmärkt att växla mellan abonnemangen och planera hur man ska beta av diverse serier till halva priset. Du sparar kanske 1500 kr om året på detta enkla knep.
  11. Köp nästa säsongs vinterkläder till halva priset. Detta tips är främst för barnfamiljer där man normalt måste byta ut kläderna varje år. Man kan ofta köpa vinterkläder till halva priset runt mars. Det är ibland ännu bättre att köpa begagnat men faktum är att barnkläder slits ut snabbt och det kan vara svårt att hitta hela och rena kläder på begagnatmarknaden.
  12. Ha ett flexibelt matschema och utnyttja rabatterna i butiken. Vi köper ofta mat med kort datum, t ex två broccolibuketter för 20 kr som blir till en supergod broccolisoppa som går att laga ihop på ca 25 minuter. Det är ekonomiskt, opportunistiskt, miljövänligt och hälsosamt på samma gång, jämfört med att ha en förutbestämd matlista med mestadels köttbaserad skräpmat.
  13. Använd appen Karma när du äter lunch ute. Matlåda är såklart alltid bättre än utelunch rent ekonomiskt, men om du måste äta ute så lönar det sig att köpa mat från restauranger som säljer ut mat billigt som annars skulle säljas. Man kan köpa sallader eller mackor för mindre än halva priset.
  14. Använd luktsinnet istället för bäst-före-datumet. De allra flesta matvaror håller längre än det angivna bäst-före-datumet och många slänger mat helt i onödan. Lukta, titta och smaka på maten om du är osäker och lita på dina sinnen istället för att hänga upp dig på ett datum! Vi har minskat vårt matsvinn kraftigt genom att tänka mer på detta, samt att vi faktiskt försöker äta det vi köpt också och inte slentrianmässigt fylla skafferi och kylskåp med mat bara för att.
  15. Sänk temperaturen i huset en grad. Ett klassiskt tips som faktiskt fungerar. Det är inga som helst problem att ha på sig ett par mysiga sockor när man är hemma istället för att skruva upp termostaten till max för att kunna gå runt i bara underkläderna.

Dessa var några av de små tipsen som tillsammans kan göra skillnad både på miljön och plånboken utan att det för den delen känns som en försämring av ens upplevda livskvalitet (tvärt om!).

Koka diskborsten i några sekunder och den blir som ny igen!

I ett annat inlägg kommer jag gå igenom några av de mer vräkiga tipsen som kan göra desto större skillnad i privatekonomin.

Kategorier
Inlägg

Exempel på frågor som en oberoende sparekonom skulle kunna driva

Varje bank värd namnet har idag anställt minst en sk sparekonom. Deras uppgift är att representera småspararnas intressen och de mest kända sparekonomerna som oftast syns i media är Frida Bratt (Nordnet), Johanna Kull (Avanza) och Maria Landeborn (Danske Bank).

Det pågår en tråd på Twitter om just problemet med alla dessa sparekonomer, nämligen att de i slutänden representerar banken som betalar deras lön och därför har begränsat handlingsutrymme i vilka frågor de kan driva.

Det är inget jätteproblem i sig – sparekonomerna gör ett mycket viktigt jobb att upplysa småsparare om just sparande, att ta rätt risker och att minimera avgifterna. Dessutom brinner vissa sparekonomer för mindre synliga frågor som exempelvis skatten på ISK och ockeravgifterna som pensionsjättarna vill ta när man flyttar sin pension. Här tycker jag särskilt Frida Bratt verkar göra ett utomordentligt jobb!

Men det finns ändå ett antal frågor som ingen sparekonom idag kan driva på grund av deras beroendeställning till deras arbetsgivare. Här kommer några exempel:

  1. Dynamiska courtageklasser. Istället för att tvinga småsparare att välja mellan ett antal förutbestämda courtageklasser så borde ett system som automatiskt väljer den mest prisvärda klassen beroende på storlek på affären gynna småsparare mer.
  2. Proaktiva rekommendationer för att minska kostnaderna. Som ett näst bästa alternativ så skulle banken proaktivt kunna rekommendera byte av courtageklass baserat på senaste månadens affärer, om det visar sig att småspararen valt en klass som inte är gynnsam.
  3. Smidigare flytt av konton mellan banker. Jag håller just nu på att flytta ett konto mellan Avanza och Nordnet och det har i skrivande stund tagit fem veckor – och kontot är ännu inte flyttat. Varför är inte denna transaktion en knapptryckning som går lika snabbt som att byta mobilabonnemang?
  4. Standardisera kontoinformation mellan banker. Utöver tiden det tar att flytta ett konto så är informationen som överförs bristfällig och inköpskurser nollställs i regel. Det innebär att du efter flytt får fantasisiffror på flera tusen procents utveckling av ditt investerade kapital, även om det givetvis inte stämmer. Upprätta en standard mellan bankerna så att all information bevaras efter flytt!

Detta var bara några exempel. Jag ser inte detta som ett stort problem i sig men tycker ändå det är värt att problematisera beroendeställningen då det uppenbarligen finns vissa frågor kring sparande och avgifter som ingen sparekonom driver idag.

Har du några fler frågor du brinner för som du skulle vilja att en sparekonom lyfter? Fyll gärna på i kommentarer nedan eller på Twitter!

Kategorier
Inlägg

Vår väg till ekonomisk frihet

I förra inlägget kom jag fram till att vår allmänna och tjänstepension bara räcker halvvägs till vårt mål att gå i pension vid 55 års ålder. Vi behöver skjuta till 12000 kr i månaden för att få vårt tänkta liv att gå runt.

Här presenterar jag nu hur vårt sparande ser ut och ett par olika progonoser för hur börsen kommer att utvecklas de närmaste 15 åren.

Först en påminnelse om att vi är på steg 3 av 5:

  1. Sätt upp ditt mål och tidshorisont.
  2. Gör en budget för att se att målet passar din livsstil.
  3. Tänk över vägen till ditt mål.
  4. Ta lagom stor risk.
  5. Investera automatiskt varje månad.

Först den mer optimistiska prognosen, baserad på en inflationsjusterad årlig snittavkastning på börsen på 5,5%:

Att snittavkastningen på 5,5% är inflationsjusterad innebär att jag tagit höjd för stigande priser i framtiden och att mitt kapital därmed kommer minska i reellt värde då en hundralapp inte kommer räcka lika långt år 2035 som den gör idag. Antagandet här är att vi har en inflation på runt 2% och att börsen som helhet snarare kommer prestera i snitt 7,5% årligen utan hänsyn till inflation. Enkel matematik alltså: 7,5 – 2 = 5,5.

Detta är även den snittavkastningen som pensionsjättar använder sig av för att prognostisera tjänstepensionen. Däremot har snittavkastningen historiskt sett varit högre än så, men jag vill hålla mig till en något sånär konservativ prognos för att minska risken att jag inte når mitt mål.

Vårt månadssparande har varit stort fram till och med i år, då jag haft ett bra jobb som betalat bra. Som jag nämnde på Twitter så blev jag nyligen uppsagt från mitt jobb, men jag gick inte lottlös och får betalt till årets slut. Hur 2021 och framåt ser ut är däremot oklart, varför prognosen för vårt månadssparande minskar kraftigt från och med 2021. Klarar vi att spara mer så kommer vi såklart att göra det. Ju mer vi sparar idag, desto längre får ränta-på-ränta-effekten jobba med kapitalet.

Målet är att kunna välja uppdrag mer fritt från 50-årsdagen och låta passiv inkomst finansiera huslån, försäkringar, driftkostnader och maten. Andra målet är pension på 55-årsdagen, om vi båda känner för det. Det finansieras då även av tjänstepensionen. Om sparandet och utvecklingen av kapitalet går snabbare än väntat så kanske vi går i pension ännu tidigare, alternativt amorterar av lånen snabbare. Om energi och vilja att arbeta finns kvar efter 55-årsdagen så är det bara att jobba vidare.

Eftersom jag är en person som gärna har både hängslen och livrem så testar jag gärna även ett alternativt scenario där börsen ”bara” gör 2,10% i snittavkastning.

Snittavkastningen på 2,1% är vad minpension.se använder sig av när de prognostiserar den totala pensionen. Även den är såklart inflationsjusterad. Här har jag valt att senarelägga året vi går ner i tid till 51 års ålder då jag inte gärna vill se att kapitalet trillar under en miljon, oavsett vad.

I denna mer försiktiga prognos ser man tydligt hur kapitalet minskar fram till 65-årsdagen och detta är helt ok för vår del. När vi väl fyllt 65 så tar våra respektive allmänna och tjänstepensioner full fart och vi kommer sannolikt inte behöva skjuta på något extra från vårt privata sparande. Faktum är att vi snarare kommer ha mer pengar än vi behöver då och därför kommer kunna börja månadsspara igen (eller låta vår kostnadskostym svälla upp genom att vi köper saker som vi länge drömt om!).

Därmed kan det kvarvarande kapitalet här tillåtas växa och följa börsens utveckling fullt ut igen. För vår del är detta endast extrakapital så vi kan då behålla samma riskprofil som vi gjort tidigare (dvs 100% investerad i aktier) och därmed räkna med att snittavkastningen fortsätter enligt prognosen.

Det var vår prognos, hoppas det var tydligt och enkelt att förstå. I nästa inlägg ska jag prata lite om att ta lagom stor risk, något jag tycker att jag är ganska så kvalificerad att yttra mig om efter mina extrema misstag tidigare i livet. 🙂

Kategorier
Inlägg

Budget 2020

I förra inlägget presenterade jag vårt mål att gå i pension vid 55 års ålder. Jag presenterade även de fem stegen du behöver ta för att bygga din egen pengamaskin:

  1. Sätt upp ditt mål och tidshorisont.
  2. Gör en budget för att se att målet passar din livsstil.
  3. Tänk över vägen till ditt mål.
  4. Ta lagom stor risk.
  5. Investera automatiskt varje månad.

Idag är vi på steg 2 och jag presenterar vår egen budget som ligger till grund för målet att gå i pension om ca 15 år. Vår budget är såklart bara ett exempel på hur en budget kan se ut. Den viktiga poängen är att du måste skaffa dig en bild av hur mycket ditt liv kostar idag för att veta på ett ungefär hur länge och hur mycket du måste spara för att upprätthålla det livet när du går i pension.

En annan viktig fråga att ställa sig är om livsstilen du lever idag verkligen är fullt nödvändig. Genom att göra en budget så får du mycket bättre insikt kring vart dina pengar tar vägen och du kan börja hitta utgifter som du kanske kan skära ner på utan att din upplevda livskvalitet kompromissas.

För att snabbt bilda dig en uppfattning om din budget rekommenderar jag appen Tink som finns på Google Play och App Store. Den kan, med ditt godkännande, automatiskt logga in på dina banker och se dina transaktioner för att sedan kategorisera dina utgifter enligt fördefinierade kategorier.

Min egen budget gjorde jag dock manuellt då jag inte kände till Tink när jag gjorde den, plus att jag gillar att slösa min tid i kalkylark… 😉

Här är min och min frus utgifter idag, år 2020:

Några kommentarer kring våra utgifter:

  • Vår matbudget är frikostig då vi inte vill snåla på sånt vi gillar. Sen är det mer än mat som inkluderas (tänk: allt man köper på Ica).
  • ”Skönhet” är ej förhandlingsbart och är till 99% min frus utgifter.
  • ”Övrig shopping” inkluderar alla möjliga saker som möbler, nöjesprylar och annat. Här finns också mycket onödigt shoppande som skulle gå att skära ner på.
  • Just nu har vi bara en bil då jag haft förmånen att kunna jobba hemifrån i över tolv år. Det kan komma att ändras nästa år och då måste vi eventuellt äga två bilar då vi bor utanför stan.

Utöver dessa utgifter har vi även den helt avgörande delen, månadssparandet:

”Pengamaskinen” är de ISK vi sparar i månadsvis för att bygga upp det privata kapitalet som behövs för att gå i pension vid 55 års ålder. I år sparar vi aggressivt med ca 18000 kr i månaden, men nästa år räknar jag med att vi minskar det sparandet betydligt.

Totalt sett behöver vi alltså få in ca 76000 kr netto i månaden för att klara denna budget. Det gör vi så länge vi har jobb och hälsan kvar, men nästa år kommer jag gå ner i lön och vi kommer justera ner sparandet till pengamaskinen med motsvarande mängd som nettoinkomsten minskar.

Hur ser då budgeten ut år 2035 när vi tänkt gå i pension? Ungefär så här (ej inflationsjusterat):

Några skillnader mot idag:

  • Lägre kostnader på mat, hushåll och övrig shopping, dels i och med att ett av barnen redan flyttat ut, och dels pga ändrade livsvanor.
  • Inga avgifter för skola/förskola och inget CSN-lån
  • Mer pengar på nöjen och räntor, detta baserat på mer fritid och spekulation om att räntorna kommer gå upp.
  • Högre renoveringskostnader i och med 15 års slitage på två bostäder.

Hur kommer då vårt sparande se ut år 2035?

Det enda sparandet som är kvar är till semestrar, som i praktiken är mer en utgift än sparande eftersom vi sannolikt kommer vilja sätta sprätt på dessa pengar löpande och njuta av vår lediga tid.

Amorteringar kommer vi ha slutat med helt då vi idag har ca 65% belåningsgrad och har 15 år på oss att komma ner till 50%.

Totalt sett kommer vi alltså behöva ca 44000 kr att röra oss med per månad, till skillnad från 76000 kr idag. Observera att dessa siffror inte är inflationsjusterade. Inflationen tar vi istället hänsyn till när vi prognostiserar den förväntade årsavkastningen (compound annual growth rate, CAGR) på börsen fram till vårt tänkta mål år 2035. Mer om det i ett senare inlägg.

Nästa steg är att gå in på minpension.se och se hur mycket pengar man beräknas få i månaden från allmänna och tjänstepensionen. För min del ser det ut så här:

Jag kommer alltså få ut 30600 kr före skatt när jag fyller 55, vilket motsvarar ca 22000 kr efter skatt. Dessa siffror är inflationsjusterade så de motsvarar dagens pengavärde, vilket gör att jag kan applicera dem direkt i min tänkta budget för 2035 där jag beräknat att vi behöver 44000 kr varje månad. Med andra ord saknas det ca 22000 kr här!

Det är här pengamaskinen kommer in. Jag behöver alltså via privata investeringar generera motsvarande 22000 kronor i månaden för att täcka upp hela kostnaden för vår tänkta livsstil. Vi hyr idag ut vår lägenhet och den genererar ca 10000 kr/månaden i intäkter (dess kostnader är redan inprisade i budgeten ovan). Så efter att lägenhetens intäkter vägts in i ekvationen saknas ”bara” ca 12000 kr.

En inbiten FIRE-anhängare skulle kanske föreslå att vi radikalt ändrar livsstilen så att den kostar oss mindre. Till exempel att vi säljer våra bostäder och frigör kapital och därefter lever i ett mindre och billigare hus eller lägenhet. Men det är inte aktuellt för vår del som det känns nu då vi trivs bra där vi bor, samt att lägenheten faktiskt är en inkomstkälla snarare än en kostnad.

Vi har nu kommit fram till hur mycket pengar vår pengamaskin behöver generera per månad för att kunna finansiera vår tänkta livsstil. Uppgiften blir alltså att skapa ett börskapital som genererar ca 12000 kr/mån, åtminstone under perioden mellan 55 och 65 års ålder. Enligt 4%-regeln innebär det att vi behöver ett samlat börskapital på ca 3.6M. (Jag går inte in på 4%-regeln här, men det finns många artiklar som tar upp ämnet, t ex detta inlägg av bloggaren ”Pengabingen”.)

Men i praktiken har vi inga problem med att låta kapitalet minska under dessa tio år så vi behöver egentligen inte ens nå 3.6M för att kunna gå i pension enligt vår plan, utan jag tror att det skulle räcka med ca 3M för att vi skulle våga ta ut motsvarande 5% om året och ta risken att kapitalet minskar, eftersom det bara behöver räcka i tio år.

Vid 65 års ålder kommer nämligen den allmänna och tjänstepensionen bli så hög att den tillsammans med min frus pension kommer kunna täcka vår livsstil utan att pengar skjuts till från privat sparande. Det som eventuellt finns kvar i vårt börssparande när vi är 65 år blir med andra ord bara en fin bonus – antingen kapital för att förverkliga andra drömmar, eller ett fint arv till barnen.

I nästa blogginlägg ska jag redovisa vår sparandeplan de närmaste 15 åren för att nå målet och beräkna ett par alternativa framtidsscenarion för att veta om pensionsplanen är relativt säker.

Kategorier
Inlägg

Hur man bygger sin egen pengamaskin

Jag har tidigare skrivit om att börja i rätt ände genom att ha en klar bild över varför du vill skapa dig en pengamaskin, och jag har även delat med mig av mitt personliga syfte. Därmed har vi avklarat den superviktiga delen varför.

Nästa steg är att göra upp en plan för hur man bygger en pengamaskin.

Här kommer ett förslag på en steg-för-steg-metod som jag själv följer:

  1. Sätt upp ditt mål och tidshorisont.
  2. Gör en budget för att se att målet passar din livsstil.
  3. Tänk över vägen till ditt mål.
  4. Ta lagom stor risk.
  5. Investera automatiskt varje månad.

Jag kommer att gå igenom varje steg noggrant i framtida blogginlägg, men idag börjar vi med steg ett, alltså att definiera sitt mål och en rimlig tidshorisont.

För min och min frus del har vi definierat två delmål:

  1. Vi vill kunna gå i pension vid 55 års ålder.
  2. Vi vill kunna gå ner i tid innan dess.

Jag skriver ”delmål” för att det slutgiltiga målet är att lämna efter oss ett fint arv till barnen, men det hoppas jag ligger långt bort… 🙂

Vi vill kunna gå i pension vid 55 års ålder

För de som känner till FIRE-rörelsen (financially independent, retire early) så ger det här målet sannolikt vissa FIRE-vibbar, men jag ser det möjligtvis mer som en något tidigarelagt normal pension. När jag själv tänker FIRE så tänker jag mig människor som sparar allt de har och lever riktigt snålt i livet med en sparkvot på långt över 50% för att på så sätt kunna ”slippa” jobba redan innan de fyllt 40. Men sannolikt finns det fler som jag som befinner sig nånstans mittemellan FIRE och pension vid 65 års ålder, som bryr sig om framtiden och ekonomisk frihet men som samtidigt vill leva ett rikt liv idag.

Våra egna mål upplever jag som betydligt mer rationella än extremänden av FIRE. Vår väg till målen ska inte behöva innebära att vi missunnar oss lite dekadent slösande då och då bara för att vi har siktet inställt på tidigare pension. Som jag kommer utveckla i ett senare inlägg har vi lagt en budget som ändå låter oss leva ett riktigt gott liv hela vägen fram till den tänkta pensionen.

En annan viktig detalj med våra delmål är ordet ”kunna” – det handlar för oss inte om att helt lämna arbetsmarknaden, utan om att kunna välja fritt att göra vad vi vill och inte behöva byta vår tid mot pengar om det inte skänker oss någon glädje. Min gissning är att vi trots 55 år fyllda kommer ta diverse uppdrag här och där eller kanske rent av jobba deltid på ett ställe där vi trivs, men det är i så fall helt på våra egna villkor och något vi gör för att det är kul.

Vi vill kunna gå ner i tid innan dess

Det är rätt tufft att ha två heltidsjobb med pendling till annan stad och två barn i förskole- och tidig skolålder med blöjbyten, matlagning, städning och handling som fyller dygnets alla timmar. Både jag och min fru lägger oss ofta i sängen kl 20, strax efter att ungarna somnat, och känner oss helt utmattade efter ännu en fullspäckad dag. Jag är säker på att många småbarnsföräldrar känner igen sig här.

Med start i år har min fru gått ner till 80% för att vi båda känner att det är lite för högt tempo just nu. Vi känner att det redan efter ett par veckor gjort stor skillnad! Budgeten vi lagt innebär att detta inte är något problem för oss så länge vi båda har jobb kvar. Anledningen till att det är hon som går ner i tid är för att hon tjänar mindre och dessutom är den som pendlar i 90 minuter om dagen, så hon är den som just nu har längst dagar.

Som ett litet sidospår vill jag poängtera att varken jag eller min fru ser detta som någon slags ”kvinnofälla”, utan det är den bästa lösningen för oss för tillfället. I framtiden, om jag är den som tjänar mindre, så är det lika rimligt att jag går ner i tid istället. Det kan komma att bli så om/när jag lägger mer av min tid som egen företagare. Under tiden kompenserar vi genom att min fru pensionssparar i ett separat, öronmärkt ISK som är skyddat via äktenskapsförord. Detta för att hennes pension alltid ska vara tryggad, även om det otänkbara skulle inträffa att vi skiljs åt. Allt annat sparande i ISK, lägenheten och fastigheten äger vi gemensamt, så det går ingen nöd på någon av oss om vi skulle skiljas. Men för sakens skull vill jag också säga att vi tänkt leva ihop tills döden skiljer oss åt. 🙂

Där har du våra mål, varken mer eller mindre. Vad är ditt eget mål? Kommentera gärna här eller på twitter!

Nästa steg är att ta fram en budget. I nästa blogginlägg delar jag med mig av vår egen budget för 2020, vilken ligger som grund till en tänkt budget för vår pension ca år 2035.

Kategorier
Inlägg

Därför ska du skapa din egen pengamaskin

Du som funderar på att investera på börsen eller kanske redan börjat: har du nånsin funderat över varför? Om du inte har gjort det så har du missat det första och viktigaste steget i vägen mot ekonomisk frihet. Läs vidare!

”So what?” kanske du tänker, varför är detta så viktigt? Jo, därför att utan ett tydligt varför så kommer du aldrig kunna sätta upp ett mål som är meningsfullt och förankrat i din verklighet. Utan ett syfte kommer du snegla åt andra och sätta ett orimligt mål och kanske känna stress eller avundsjuka över hur mycket mer pengar andra har. I värsta fall kanske du tar oproportionerliga risker som gör att du aldrig når ditt mål.

Som jag lovade i förra blogginlägget om att starta vägen mot ekonomisk frihet i rätt ände så ska jag denna vecka utveckla mitt eget varför. Jag kommer använda mig själv som ett exempel genom att dela med mig av mina personliga värderingar och tankar. Förhoppningsvis kan det bidra till inspiration som gör att du lättare kommer fram till dina egna, även om du kanske har en helt annan syn än jag.

Mina fyra grundvärderingar ser ut så här:

  1. Livet är så mycket mer än betalt arbete.
  2. Jag älskar att lära mig nya saker.
  3. Det jag värdesätter mest är min familj och mina vänner.
  4. Jag byter gärna min tid mot pengar om det är lustfyllt.

1. Livet är så mycket mer än betalt arbete

Livet består av både roliga saker som man gillar att göra, och mindre roliga saker som man ändå måste göra. Förvärvsarbete, dvs den typen av arbete som någon annan är villig att betala för, kan vara både roligt eller mindre roligt beroende på om man haft lyckan att hitta ett jobb man trivs på eller inte.

Men även om du hittat ditt drömjobb så skulle du sannolikt välja att jobba lite mindre med det om du istället fick mer tid till att även hinna med andra roliga saker i ditt liv – förutsatt att din ekonomiska situation inte förändrades negativt.

Jag ställde en konkret fråga till ett trettiotal drivna entreprenörer i ett lokalt affärsnätverk jag ingår i: om du fick möjlighet att lägga lite mindre tid på bolaget och lite mer på annat i livet, allt annat lika, skulle du ta den chansen? Inte ens den mest passionerade företagaren i gruppen svarade nej!

Utöver förvärvsarbete så finns det även arbete som måste utföras trots att du inte får betalt för det. Jag och min fru har två barn, och vi lägger varje dag, utöver heltidsjobb, ca fyra-fem timmar vardera på andra måsten för att få familjen att gå runt: handla, laga mat, städa, lämna och hämta på förskola och skola, osv. Detta arbete ingår i vår ”obetalda övertid”, och den går knappast obemärkt förbi när man utmattad lägger sig i sängen igen för att ställa klockan på väckning tidigt nästa morgon igen…

Så här ser livet ut, och man ska få plats med allt inom dygnets 24 timmar.

En dagsvandring på fjället är också hårt arbete, men det genererar inte särskilt mycket pengar.

2. Jag älskar att lära mig nya saker

Även om jag haft ett drömjobb under väldigt många år så finns det andra saker som jag också gärna skulle vilja prova på, men som jag valt att inte göra då det inte inbringar samma mängd pengar. Till exempel är jag väldigt intresserad av djur och natur och skulle gärna jobba på en gård och ta hand om både stora och små djur. Eller vara volontär på ett katthem. Eller studera nåt intressant ämne på distans. Eller sitta med en grupp pensionärer och fika och diskutera hur allt var eller inte var bättre förr. Men all denna tid måste tas från något annat, och då blir förvärvsarbete prio ett eftersom det är det som finansierar resten av mitt liv.

Jag tror att vi människor i grunden mår bra av variation och att prova på nya saker. I ett påhittat samhälle där alla fick en slags medborgarlön så tror jag att människor skulle byta jobb betydligt oftare och vara mer djärva i sina val för att komma fram till vad de verkligen brinner för. Idag väljer människor istället de säkra eller enkla korten, även om det kanske inte är de yrkesvalen som kittlar mest i hjärtat. Utan att vilja gå in i en politisk debatt: tänk vilken kollektiv kreativitet som skulle kunna frigöras om alla fick chansen att prova på precis det de drömmer om att göra!

Jag vill leva ett liv där jag inte behöver bekymra mig så mycket över om jag har råd att prova på nya saker i livet. Jag vill ha tid att bidra till samhällsnyttan på fler än ett sätt.

3. Det jag värdesätter mest är min familj och mina vänner

Jag skrev nyligen en lång lista över de saker som gör mig lycklig i livet. Efter att ha skrivit ner strax över 60 saker så började jag se en tydlig trend: precis alla saker jag listade var så gott som helt frikopplade från dyra inköp eller resor långt utanför Sverige. Det var snarare högst banala saker som att dricka varm choklad i skogen med min äldsta son, ta ett kvällsdopp i en insjö hos bästa vännens sommarstuga eller att klappa getter (!) som hamnade högst på listan.

Samtliga saker på listan hade på ett eller annat sätt en koppling till en kontakt med andra människor, dvs det är vilka jag upplever något med som är betydelsefullt, inte kvaliteten på själva upplevelsen. Att t ex åka ut och dyka i ett kalkbrott handlar om att jag får spendera en halv dag med min bror och diskutera allt möjligt, dricka varmt kaffe i termos och grilla korv över öppen eld. Att vattnet är grumligt och att det hade varit mycket vackrare under ytan om vi dök utanför Cyperns kuster har ingen betydelse.

Det här är en viktig insikt för det ger mig möjligheten att ifrågasätta många av våra tidigare livsval som ofta varit baserade på en slags norm över hur andra, ”lyckade” människor lever sina liv, och därför varit betydligt dyrare val.

Jag vill leva ett liv där jag har tid att prioritera relationerna till min familj och mina vänner!

4. Jag byter gärna min tid mot pengar om det är lustfyllt

Nu hoppas jag att resonemanget ovan inte låter som att jag är arbetsskygg, för det är jag verkligen inte. Jag har haft turen att jobba stenhårt med det jag brinner för i över 14 år nu, och jag hoppas att jag kan fortsätta ha drömjobb i många år till.

Självklart är inte alla moment i ens arbete roligt, oavsett jobb, och jag jublar inte precis när klockan är åtta på kvällen och jag måste hoppa in i ytterligare ett kvällsmöte efter att precis ha nattat ungarna efter en hel arbetsdag sedan tidig morgon. Men jag är inte ute efter en slags utopisk värld där allt jag gör är kul.

Däremot vill jag över tid gärna kunna minska andelen betalt arbete som jag inte känner ett starkt engagemang eller passion för. Då kan jag nämligen få utrymme för andra saker som jag hellre lägger min tid på, som att t ex ta en jaktlicens, lära mig flyga helikopter, göra musik eller att gå ut och vandra i fjällen och sova i tält.

Så ser min och min frus värdegrund ut. Den ligger till grund för de konkreta mål vi sattit upp för oss själva. I nästa blogginlägg går jag in på hur man bygger sin egen pengamaskin, där jag även presenterar våra konkreta mål.

Kategorier
Inlägg

Jag startade vägen mot ekonomisk frihet i helt fel ände

Här kommer ett råd till dig som just upptäckt börsen och möjligheterna med att spara och investera för ett rikare liv: Sätt dig ner och fundera över varför du vill investera på börsen och bli ”rik” – innan du börjar definiera specifika mål och strategier för att uppnå målet.

Om du inte kan artikulera för dig själv varför detta är viktigt för dig så kommer du sannolikt inte bli särskilt framgångsrik. Då finns dessutom risken att du sätter upp helt fel mål och tar oproportionerliga risker för att jaga ett mål som egentligen inte alls är viktigt för dig – precis som jag gjorde.

Min resa på börsen startades 2015 med idén att jag skulle bli rik på aktier. Jag hade ett mål att slå index med ca 20% per år och ha åtminstone tio miljoner på mitt ISK. I jakten på pengar lät jag mig påverkas av andra och köpte lite vad som helst. Framförallt köpte jag Fingerprint. Det gick som bekant bra först, men vände sedan snabbt till att gå helt åt helsike med sjusiffrig förlust som faktum!

Efter att den största chocken lagt sig efter förlusten så började jag fundera över hur jag fortfarande ska kunna bli rik snabbt, fast denna gång med en bättre riskhantering. Jag började titta på olika kvantitativa strategier som Magic Formula och tog fram raffinerade portföljstrategier med mål att slå index med ”bara” ca 5% per år. Det gick betydligt bättre med dessa strategier i den bemärkelsen att jag inte längre läckte pengar som ett såll, men rik blev jag ändå inte då jag bytte strategier hela tiden.

Det tog ända till slutet på 2019 innan jag faktiskt började fundera över varför jag vill investera på börsen. Det hann gå hundratals timmar på Avanza, Nordnet och i artiklar om teknisk analys innan jag kunde uttala ett syfte med allt jobb jag lagt ner på denna hobby som verkade gå ut på att bara förlora pengar! 😂

Min resa som jag beskriver ovan är precis tvärt emot hur man borde gå tillväga. Hade jag istället följt Simon Sineks modell The Golden Circle och börja i änden som handlar om varför/syftet innan jag gått vidare med hur och vad så skulle jag garanterat tagit betydligt mindre risker och därmed inte halverat mitt kapital på ett halvår. The Golden Circle nämns i boken Start With Why och är framtagen för företag, men jag tycker den fungerar lika bra när man ska definiera ett viktigt livsmål.

Varför, Hur, Vad?
Utan ett klart uttalat syfte så når du förmodligen aldrig ditt mål.

I nästa blogginlägg kommer jag att utveckla mina tankar kring mitt eget syfte och min värdegrund, vilket lett till ett konkret delmål att kunna gå i pension vid 55 års ålder och leva ett rikt liv på vägen dit.

Kategorier
Inlägg

Fingerprint – analys

Ett litet tillägg på föregående inlägg då jag fick lite bakläxa på twitter om att jag inte sagt tillräckligt om Fingerprint som bolag och deras möjligheter i framtiden.

Som jag sa så är min förmåga att analysera och värdera bolag och aktier väldigt begränsad så jag har helt enkelt inte förmåga att avgöra vad bolaget är värt. Det finns det andra som är bättre på. För min del var detta en av de viktiga lärdomarna om hur jag borde investera på börsen: eftersom jag inte besitter förmågan att värdera ett bolag eller sia så mycket om framtiden så är kvantitativa modeller och investmentbolag bättre val för mig.

Däremot kan jag dela med mig av de tankarna av tvivel som jag desperat försökte tysta när jag låg all in och såg mitt totala kapital minska för varje vecka som gick:

Jag tror helt enkelt att FPC spelat ut sin roll som den bästa leverantören av fingersensorer. Konkurrensen är tillräckligt bra för att priset är en viktigare faktor än kvalitet, och då tappar FPC sin edge och sina marknadsandelar, även om de faktiskt ÄR bäst på kvalitet. Med minskande marknadsandelar och prispress så minskar såklart vinsten och det var det vi såg under 2016-2018. Sedan bottnade aktien runt 10 kr och det hade jag nog aldrig kunnat drömma om själv när jag satt där med GAV på 114 kr med sikte mot 200. Men ett bolag med minskade intäkter, minskade marknadsandelar på en marknad som normalt pressas till nästan obefintliga marginaler ska nog ligga nånstans där i värdering. Vad vet jag.

Korten då? Den heliga graalen som skulle bli bolagets nästa växel? Jag trodde aldrig på det själv då jag var och är inne på att man kommer betala med mobilen och helt kringgå kort. Där finns det dock gott om personer i fingsekten som kan visa på all statistik om hur man minsann använder kort som tusan i andra länder och att de som tror att korten försvinner har helt fel. Vad vet jag. Men min tro är att mobilen är ett säkrare tips än nya kortlösningar.

Bolagets ledning och styrelse då, förtroendet? Nu är det ett par år sedan jag följt alla turer kring det så kanske har detta förbättrats, men det här var droppen för min del när jag sålde av allt en gång för alla. En ledning som har noll koll på framtida prognoser, som inte ens känner till hur värdekedjan är uppbyggd och som slutar lämna ut prognoser för framtiden är inget jag vill investera mina surt förvärvade pengar i. En styrelse som verkar till synes helt bortspelad och som till stor del inte ens äger aktier. Finanschef som avgår, inga insiderköp, osv osv. Om man tänker nyktert på det så är det ju helt idiotiskt att lägga sina pengar i ett sånt bolag, eller hur?

Så vart ska bolaget ta vägen då? Ja, jag vet som sagt inte alls och det är därför jag helt avstår från att investera i aktien. Då känns det så mycket mer rationellt att köpa en aktie som visserligen troligtvis inte kommer dubblas eller halveras på ett år, men som sannolikt kommer tuffa på och följa eller kanske rent av slå index. Investor för att ta ett exempel. Trist va? Ja, om man tycker att ens pengar är trista så visst.

De som lägger en stor del av sina besparingar på en eller ett fåtal chansaktier som FPC måste inse att de singlar slant om sina framtida pengar. Det spelade ingen roll hur mycket jag läste på om Fingerprint och vilken stenkoll jag trodde att jag hade, för i slutänden hade inte ens ledningen koll på sitt eget bolag!

Man ska vara ödmjuk inför det man inte vet och ta hand om sina pengar istället för att chansa med dem. Att köpa kvalitetsbolag är inte heller någon garanti för framtiden, men om man köper ett gäng sådana aktier och gärna några investmentbolag med substansrabatt så har man i alla fall rejält minskat risken att torska halva sitt investerade kapital på ett halvår. Money management är ALLT på börsen.

Till er som läser som fortfarande tror på framtiden för Fingerprint: stort lycka till. Men sprid för guds skull riskerna ändå!

Kategorier
Inlägg

Köp Fingerprint och bli rik!

Jag lovade att berätta om min tragikomiska resa i Fingerprint och nu när det gått snart två år sedan jag skjöt ur mig ur aktien är jag äntligen redo att göra det. Kontentan i denna historia är att hög risk i kombination med inkompetens leder till stora förluster. Kanske kan detta inlägg stoppa någon annan från att upprepa mitt misstag!

Historien börjar ungefär där den slutar, faktiskt. En vän till mig satsade helhjärtat på FPC år 2015 och var ”all in” i aktien. Jag hade många hetlevrade diskussioner med min vän där jag försökte skaka vett i honom eftersom man enligt mig själv ska sprida riskerna i flera värdepapper. Sen gick hans insats på ca 150.000 kr upp till ca 1,5 miljoner och där satt jag med min visdom som bortglömd och var även jag all in. Även jag hade gjort en vinst på ca en halv miljon och var som förtrollad. Denna aktie vet bara en riktning och det är upp!

Min vän var sedan smart och sålde av allt över 600 kr. Han skulle köpa hus och ville säkra sin vinst. Själv hade jag inget finansiellt mål och låg kvar och tog på något idiotiskt vis över riskfacklan och tänkte att ”nu är det min tur”. Där låg jag kvar ända ner tills det vände runt ca 300 kr. Jag låg ändå fortfarande plus och var inte helt förkrossad, även om jag såklart önskade att även jag sålt allt runt 600 kr.

Tiden gick och jag började intressera mig av swingtrading och spridde riskerna mer. Det gick hyfsat, men det krävde mycket tid som jag inte hade, plus att jag var otålig och började räkna ut att om jag bara legat kvar all in i FPC (som återigen var kring 600 kr omräknat innan split) så hade jag haft mer pengar på kontot än med swingtrading. Med andra ord slösade jag massor av tid på att tjäna mindre än jag gjort genom att bara ligga lång i ”trygga” FPC. Där någonstans, hösten 2016, halkade jag tillbaka helt i feltänket att all in är den snabbaste vägen till rikedom!

Med hjälp av confirmation bias och selektiva informationskällor hade jag lyckats att nästan helt slå bort alla tankar om vilka enorma risker jag tog, även om dom faktiskt alltid fanns där i bakhuvudet. Jag började till och med tänka tankar som att ”det här att ligga all in är helt idiotiskt – när jag väl nått mitt mål i denna aktie ska jag aldrig göra det igen!” 🤯 Då är jag ändå högskoleutbildad och ser mig själv som ”rätt smart”.

Idiotin slutade tyvärr inte där. När FPC rasade med besked under 100 så började snittfesten. Jag ökade huslånet för att kunna fiska upp ännu fler aktier. Vissa av dessa pengar satte jag i investmentbolag, ”för säkerhets skull” (och de pengarna gick med facit i hand såklart mycket bättre och dämpade fallet något).

Jag minns inte exakt, men jag sålde av alla mina FPC-aktier kring februari 2017 efter ytterligare en skandal, för ca 54 kr/aktie. Minns att det då kändes som att jag prickade botten och nervositeten var hög för vart aktien skulle ta vägen. I efterhand visade det sig vara väldigt smart, även om jag såklart önskar att jag sålt av allt runt 100 kr istället. Sedan dess har jag undvikit den aktien och överlag minskat min riskaptit rejält.

Total förlust blev cirka EN MILJON KRONOR. Sett från starten förlorade jag ca 400 tusen, dvs, om jag aldrig rört aktien från början så hade jag haft ca 400 tusen mer på kontot, plus börsens avkastning på kanske ytterligare hundra tusen. Så säg att jag förlorat en halv miljon kronor.

Vad blev konsekvensen av detta, förutom ångest, magont, ånger och pengaoro? Låt oss ta den biten först. Det händer ofta att jag tänker på den där miljonen jag hade kunnat haft på kontot om jag bara inte tagit dessa idiotiska risker. Uppgången i aktien i år har varit jobbig att se och dumma tankar ploppar upp i huvudet, som t ex ”om jag bara stoppat in en miljon i FPC i januari så hade jag fått tillbaka förlusten igen”. Men det missar ju hela poängen: att satsa så mycket pengar på en högriskaktie är som att spela på lotto: det är större sannolikhet att du förlorar än att du vinner!

Däremot har jag absolut inte skrämts iväg från börsen helt, men jag väljer idag bredare strategier och jag inser mina begränsningar när det gäller stockpicking. Några strategier som jag tror passar mig bättre är generellt sett buy and hold, investmentbolag och att leta kvalitetsbolag med bra vinst- och utdelningshistorik. Dvs skittråkiga aktier om man tänker utifrån perspektivet Fingerprint eller förhoppningsbolag som Acconeer, myFC eller liknande. Jag är även intresserad av och utvärderar en del kvantitativa strategier där min okunskap kring bolagaanalys inte spelar så stor roll.

Min förhoppning är att denna dyrköpta läxa ändå blir en av mina bästa läxor i livet eftersom jag ändå ”bara” är 40 år gammal och har gott om tid att investera klokare och förhoppningsvis gå i pension med en trygg ekonomi. Jag har även börjar skissa på konkreta mål med mitt sparande, mer om det i ett annat inlägg.

Vad gäller Fingerprint som bolag så har jag egentligen inga smartare tankar om det än någon annan. Det är tydligt att dessa sensorer blivit en commodity och att konkurrensen ökat, precis som baissarna förutspådde. Jag tror inte att aktien någonsin kommer upp i de nivåerna jag köpte aktierna för ursprungligen, och jag kan tycka synd om de som fortfarande ligger kvar från de astronomiska nivåerna över 100 kr och hoppas att ta igen förlusten.

En sak i historien har jag sparat till sist: känslan när jag sålde av aktierna, trots den enorma förlusten, var en känsla av uppvaknande. Plötsligt blev det enklare att se på aktien ur ett nyktert perspektiv och ta in alla aspekter kring framtiden, såväl belackarna som sektmedlemmarna. Rubriken på detta inlägg är medveten click bait. För kanske finns det några där ute som fortfarande är all in i denna aktie som, precis som jag, har några tankar av tvivel i huvudet som de försöker tysta? De skulle i så fall sannolikt må väldigt bra av att uppleva denna känsla av att äntligen kunna tänka klart igen genom att sälja och starta på ny kula.

Kategorier
Inlägg

Stor sommarrea på OMXS30 – använd rabattkod mMA12!

Med börsmånaden mars 2018 till ända kan vi inviga påskhelgen med lite nördig statistikkuriosa. I och med mars månads avslut så har mMA12-kurvan (12 månaders glidande medelvärde på månadscharten) i OMXS30-indexet till slut vänt ner till negativ lutning efter ett tidigare genombrott ner under mMA12. Detta har skett fem gånger tidigare under de senaste 20 åren. Varför är detta intressant? Jo, för samtliga dessa tidigare gånger har indexet gått att handla billigare innan vändning upp skedde igen!

omxs30

Minsta differansen mellan lägsta notering innan kurvan vänt nedåt (efter close under MA12) och lägsta notering månaderna efter innan vändning uppåt är -2,13% (2011). Högsta differansen är -59,67% (2000-2002). Medeldifferansen är 25,62%.

Med de senaste 20 årens statistik som underlag kommer OMXS30 alltså att kunna handlas billigare i framtiden. Med lägsta punkten i februari 2018 som utgångspunkt (1488):

  • Om minsta historiska ras på -2,13%: 1456
  • Om medelras på -25,62%: 1107
  • Om rekordras på -59,67%: 600

När sker bottennoteringen då? Statistiskt har den skett så tidigt som månaden efter, som längst har det skett efter 22 månader och i medel har björnperioden varat i ca 16 månader. Med andra ord kommer en bottennotering sättas någonstans mellan april 2018 och januari 2020.

Så passa på och njut av sommarrean! Använd rabattkoden mMA12 i kassan för minst 2,13% rabatt. 😉